torsdag 22 december 2011

Nostalgi och julstämning

Min syster, Christina brukar säja att vi
hade "Bullerby-jular" när vi var små.

Jag växter upp på landet och på samma gård
bodde morfar, morbror och deras hushållerska
Ellen. En sk. dräng bodde i sin stuga en bit bort
och han blev som en i familjen och var med
alla familjehögtider.
Julstök var det minsann hemma i Tolstorp.
Allt fick vi vara med om.
Luta fisk, göra pressylta och potatiskorv
Baka pepparkakor och en massa annat gott.
Koka knäck och kola och då var även pappa
med för det krävdes en stark arm för att
skära den sega kolan som vi sedan tillsammans
rullade in i smörpapper.
Mamma brukade alltid bona köksgolvet
och det fick ske det sista hon gjor~de
kvällen innan hon la sig så att det fick
torka under natten.
Vi andra blev förvisade till övervåningen
och fick då absolut inte komma ner igen.
Jag har för mig att detta gjordes kvällen
före julafton men så var det nog inte.
Kanske dan före dan före dopparedagen.




Precis som Lisa i Bullerbyn funderade jag allt
på hur mamma skulle få allt klart till julafton.
Men varje julaftons morgon hade tomten
lämnar paket i mina strumpor. Och när vi
smög oss nerför trappan var allt färdigt
och julen hade börjat.
~~~~~~~~
Lagom till Kalle Anka samlades vi hos
faster och farbröder i Lid.
De vuxna drack kaffe och vi barn
bänkade oss vi tv:n.
Så kom tomten. Jag var så rädd!
Jag var 4-5 år när pappa viskade till mig att
det var Bernt i Torp som hade klätt ut sig.
Nu visste jag att det inte fanns nån riktig tomte
men ändå var det spännande och lite otäckt.
När julklapparna var öppnade var det dags
för kvällsmat hos morfar, Ellen och Karl-Gustav.
Och så väntade ännu mera julklappar.
~~~~~~~~
På juldagen var det alltid julotta i
Elofstorps missionshus.

Fruktansvärt, tyckte jag, att gå upp så
tidigt och ge sig ut i mörker och kyla.
Och sen skulle man hålla sig vaken
där i kyrkbänken.
Men detta genomled jag för jag visste att
sen vankades kaffe i Stubberud.
En tradition som varade i massor av år.
I Stubberud bodde Ulla, Erik, Annika o Gittan.
Familjens bästavänner.






Och så kom alla julkalas.
Åh, vad det var kul att komma hem till våra
bekanta och titta på deras granar och få
se vad de fått i julklapp.
Och så bjöds det ju på en massa godsaker.








1 kommentar:

  1. Å mysigt mysigt.. nästan så där hade ja med.. inte att det fanns så många hus på gården.....åå det är nostalgi de..Go jul på dej Marianne...

    SvaraRadera